Den tacksamhet man känner när familj och vänner skickar en iväg på en resa som börjar 17586.328 km hemifrån, och allt för att man klarat sig så länge genom livet att man fyllt 50. Det är svårt att toppa.
För att det här inlägget inte ska bli för snyftigt vill jag bara berätta att nu är det dags att resa, och jag vill gärna att ni följer med – om än bara i cyberrymden
På den här sidan kommer jag uppdatera hur resan går, förhoppningsvis med lite videos och bilder allt eftersom. Jag har vissa planer på några äventyr som ärligt talat skrämmer livet ur mig (rep, broar, grusvägar) men som jag också tror kommer bli både bra bilder och framförallt, bra anekdoter. Det är ju därför man reser.
Peace