Det är 12 grader varmt. Inomhus. Jag vet inte vad jag ska säga. Här på Nya Zeeland tycks man vara immun mot kyla. Lokalinvånarna skuttar omkring i kortbyxor medan jag har fyra lager intill kroppen och en extratjock mössa nedkörd över huvudet. Jag har aldrig frusit så mycket i något land – och då har jag ändå hängt i Abisko i minus 42. Men det är som den råa, våta kylan från Tasmanska havet kramar tag i en och aldrig riktigt släpper taget – sen spelar det förstås in att det är omöjligt att bli varm eftersom det är 12 grader inomhus. Man lever sitt liv i en köldbubbla när man här.
Jag och L bodde på B&B i Te Anau. När vi klev upp på morgonen lagade ägaren frukost åt oss. Det var en kall och ruggig morgon (som alla andra här på Nya Zeeland) och vi huttrade där vi satt vid frukostbordet. För att roa mig själv medan jag väntade på min Kiwi-frukost tittade jag ut genom fönstret på regnet som föll. Det slog mig att fönstren var väldigt vältvättade. Det var ju som det inte fanns några fönster. inte ens regnet skapade några ränder… hmm
Ni anar rätt. Det fanns inget fönster! Tydligen upplevde Nya Zeeländare denna 8-gradiga morgon så outhärdligt varm att de för att undgå värmeslag öppnat samtliga fönster i matsalen.
I ren häpnad missade jag när frukosten anlände och försökte peta till L och påpeka att fönstren var öppna! Hon svarade snabbt tillbaka: jag vet, och såg på mig med en blick som antydde att en elektrisk filt och varma tofflor skulle vinna mig hennes hjärta för tid och evighet.
I stället tog jag henne till Milford Sound.
Jag vet vad ni tänker. I ett land där det alltid regnar, varför åka till en plats där det verkligen alltid regnar? Här kommer twisten. Vi lyckades pricka in den enda dag på hela året, ja kanske enda dagen under hela världshistorien, där det inte föll en enda droppe regn i Milford Sound. Det var solsken och klarblåa himlar för hela slanten.
Vilket för en fotograf förstås är en veritabel mardröm. Alla bilder jag försökte ta förstördes av hårt ljus och blänkande reflektioner. Det spelade dock ingen roll. L var varm, jag hittade ett vattenfall i en skog, och när vi åkte hem den kvällen kände jag mig väldigt lycklig lottad att vara här – i världens kallaste och regnigaste land.